Det var en sådan där natt. En sådan där bebisföräldranatt. Vi hade många sådana när A hade kolik, men E har varit väldigt sovlysten på nätterna. Men den här natten var en sådan där natt. En Sådan Där Natt.

Hon skrek. Vi vaknade. Vi bar. Vi provade nässpray, hon var ju lite täppt. Vi vaggade, lade ner.

Hon skrek. Vi tittade på varandra. ”Öronen?” Nä, förmodligen inte. Vi bar. Vi försökte lägga henne i vår säng. Hon skrek. ”Hon kanske vill sova för sig själv?” (Hon brukar föredra det). Lade henne i spjälsängen. Skrikandet fortsatte.

Hon skrek. Vi tänkte att det kanske var läge att testa Alvedon. M är ju ändå sjuksköterska. Alvedon. Bära. Hyssja, vyssja, trösta. H kom upp ”vad är det?” ”E har lite svårt att sova.” ”Ja, VEM HAR INTE DET?!” Bra fråga. H somnar om föredömligt snabbt. E verkar nöjd. Alvedonen kanske har verkat? Vi lägger ner. Hon tar sin sovanka och sin napp. Hon somnar.

Fem minuter går.

Hon skrek! Hon skrek med en ny kraft, en ny intensitet. Vi mumlar något och kommer på att man kan kolla blöjan och prova med välling. Vi provar båda. Inga blöjbehov men 1 deciliter välling går ner. Hon sluter ögonen. Hon vill sova. Vi med. Hon somnar.

En minut går.

HON SKREK! Vi bestämmer att en av oss måste få sova (gammalt trick från koliktiden). Det blir M. Han går ner i källaren och jag bär, och bär, och bär. Jag lägger mig med E i vår säng, vi somnar båda, och sover i säkert två minuter innan H kommer in igen. ”Jag drömde en mardröm.” E vaknar. Jag stoppar om H. Stoppar om E.

E skrek. Klockan blev två, tre, fyra. Hon somnar till då och då men vaknar med nya skrik. Jag provar allt, allt jag kommer på. Jag börjar fasa för morgondagen då jag lovat ta alla barnen för att M skulle få vila ut lite från sin dåliga hals och allmänna förkylning. När skall jag sova?

Svaret är: halv fem. Då somnar E på riktigt, då somnar jag, tacksamt.

Fem kom S. ”När skall vi gå upp?” ”Jag måste få sova,” mumlar jag. ”E har varit väldigt väldigt vaken i natt.”
”Va? Har hon? Jag har inte hört något!” S är glad och morgonpigg och blir aldrig störd på nätterna. Jag avundas honom. ”Kan du inte kolla lite i en bok, lägga ett pussel, kolla på film (nej, just ja, pappa sover i tv-rummet), öh, gör en – öh – pärlplatta eller…”
”Jag kan väcka A!”
”Ja! Eller öh, nä…” Försent. A och S kommer in.
”När skall vi gå upp?”

”Öh, jag vet inte, jag måste faktiskt, ehmm, sova lite nu och …kan ni inte bygga lite Lego?”

De försvinner. Sex kommer H som aldrig är morgonpigg upp. Klockan SEX. Aldrig morgonpigg. Vilken dag att bryta sina rutiner…

Jag förklarar situationen för henne och hon bestämmer sig för att gå och göra lite läsuppgifter med den ständigt läshungrige S. Jag somnar innan jag börjar fundera över hur det skall gå med A. Men märkligt nog är alla lugna och tysta. Alla. E sover också. Hon sover så sött att jag somnar.

Klockan sju kommer de. Tre stora barn med stora ögon och stor iver. De har med sig frukost på sängen åt mig. Ett glas vatten med sugrör, för sugrör gör allting festligare, en hönökakemacka och ett äpple skuret i bitar.

Jag blir så rörd. Så oerhört tacksam. Vilka barn! Sur mamma vaknar, vill inte gå upp och leka klockan fem – får frukost på sängen av barn som säger ”det lät som att du hade haft en jobbig natt”.

Jag har världens bästa barn. Alla kategorier. Allihopa. E med.

Den korta tid jag sov på natten drömde jag om Ansgar, Ansgar i sin himmel. I drömmen log han bara, ett leende från ovan. Nu förstår jag varför. Är man storebror till världens bästa så måste man le.

 

Här har vi alla fyra underbara barn. Observera gärna att det strålar ut magisk kraft från E:s höft, den magiska driva-föräldrar-till-vansinnets-gräns-och-då-göra-något-så-underbart-gulligt-att-man-måste-pussa-alla-kinder-och-älska-med-hela-hjärtat-kraft. Den kraften, den är bra att ha, den.

PS Förstoppning, visade det sig vara. Ingår i kategorin Sånt Man inte Tänker på på Nätterna Längre. Men nu är allt utrett och fixat och hon sover lugnt och djupt. Det hade jag också tänkt göra inatt…sedan vet jag tre stycken som förtjänar att få världens bästa frukost imorgon =)