A är mycket stolt över att, efter åratal som lillebror, nu inneha titeln som storebror också. Han gillar att vara storebror och att göra storebrors-saker, som att hitta nappar, trösta E, bära E och stänga grinden vid trappan. Allt detta är alltså uppgifter som han tar på största allvar.
Imorse hörde jag honom förklara sin hållning för E, som lyssnade uppmärksamt och gurglade instämmande. Så här lät det i vår hall:
-Jo, alltså, jag är din storebror. Så jag är större än dig och min hjärna är större än din hjärna. Så det får plats liksom större tankar i mitt huvud. Därför skall du göra som jag säger, för jag är din storebror. Store- vet du, att jag är större än dig och smartare. (tänker lite) Alltså : H och S, deä r ju större än vad du är också, och än vad jag är med, men de behöver vi inte bry oss om för de är så stora. De fattar ingenging.