E tycker att det är väldigt roligt att lägga saker inuti andra saker, t ex leksakerna i en leksakslåda, små kuber i en ask, ja, ni fattar. Hon påminner lite om den där Monty Python-sketchen ”the Society for Putting Things on Top of Other Things”, förutom att hon helst lägger inuti. Hon är jätteduktig, ibland får hon sikta noga, t ex för att lägga en gaffel i ett fack i besticklådan, men oftast går det.

Idag inne på toaletten fick hon tag på ett paket barnplåster. Hon tog noggrant ut alla plåster och lade i en hög på golvet och skulle sedan sätta tillbaka dem. Vet ni hur många svårigheter det är förknippade med att stoppa tillbaka plåster i en pappask? Man skall

1) hålla pappasken öppen samtidigt som man stoppar in plåstrena

2) hålla plåstrena på rätt ledd för att få in dem i asken

3) inte vrida på plåstrena i sista sekunden

4) inte tappa asken eller plåstrena för att någon pratar med en

5) inte bli distraherad av en eventuellt iakttagande collie

Det är liksom lite för svårt för en fjortonmånaders. De skall kunna sådana saker som att sticka ner en spade i en hink i sandlådan. Typ. Men nu är E en liten forskartyp, en liten försiktig petimeterflicka som inte ger sig. Hon satt där LÄNGE – och jag satt där lika länge och tittade på henne, helt fascinerad. Hon provade flera olika tekniker och till sist kom hon på hur man gjorde och fick in ungefär hälften av plåstrena i paketet innan hon råkade vända det upp och ner på och tappa alla igen. Hon satt säkert minst en halvtimma, hela tiden sysselsatt med att stoppa tillbaka plåster i pappask.

Det skulle H aldrig ha gjort. Inte A heller.

E (och S) kastar sig över utmaningarna när de möter dem och ger sig inte förrän de räknat ut hur man gör. H och A – de konstaterar efter några försök att det inte funkar och ser sig om efter något intressantare. Svårt att säga vilket som är mest klokt som strategi, kanske man kan nöja sig med att konstatera att personligheterna är olika.

Hurudan är du, kära bloggläsare?

The Society for Putting Things Into Other Things