Idag har det regnat så att det har varit svårt att vara ute. Vi kunde inte måla lekstugan och inte fortsätta med det stora evigt pågående gräsklippningsprojektet. Vi kunde inte ens hänga ut tvätten.

Det är en besvikelse det där, när det är för regnigt för att vara ute och man är piskad att tillbringa en sommarsöndag under tak.

Vad gör man? Man bestämmer sig för att göra något tillsammans, hela familjen.

Så vi gick ut.

Ja, för man måste gå ut ifall man vill elda upp soffan.

Det gjorde vi, tillsammans, hela familjen. Först fick vi ut den genom altandörren och rullade den nerför slänten så att den gick sönder i allt fler delar. Barnen jublade och bar ben och tappade armstöd och sånt. Sedan tände vi på på lite olika ställen och stod nöjda och såg på hur den brann. Det finns något så härligt värmande över att stå tillsammans hela familjen, i regnet, med en brasa framför sig där man eldar upp familjesoffan.

Vi konstaterade nöjt att farmor nog var glad när hon såg på från sin himmel. Hon gillade aldrig soffan och det var jag som ville få den för att kunna renovera den. Men flerbarnsmammor är liksom renoveringsprojekt alldeles i sig själva och behöver inte lägga tiden på att klä om soffor, så nu var det dags för den att få fara sin färde. ”Nu bjuder farmor Ville (vår döda katt) och Ansgar på tårta ikväll för att fira att soffan är borta,” sade H nöjt.

Så här lite var det kvar – regnet tog väl över mer när elden blev lite mindre.

A och jag betraktar det som blev kvar.
Nu har vi bara en soffa kvar, men den
eldar vi upp i nästa vecka.

Sedan kände vi att det fick vara nog med inredningsfanatism för idag så vi åkte till Fågeltornet i Hjälstaviken. Det är en av de vackraste platserna vi har runtikring här.  En av mina favoritplatser…två av barnen var glada över att åka, ett var neutralt och ett var som ett litet åskmoln. Här har vi en glad:

S gillar ett äventyr i regnet.

A var också väldigt nöjd med Hjälstaviken.

E följer snällt med på det mesta och tyckte
att regnskyddet hade intressanta ljudeffekter.

Här, däremot, ser ni en som var arg. Arg på det där
strålande sättet, det där riktiga sättet, det där sättet
som jag alltid var arg på under familjeutflykter när
jag växte upp.

 

så här arg.

Uppe i fågeltornet. H och A debatterar om det var en
örn eller en koltrast och S känner på sin lösa tand.

På nedre botten i fågeltornet fanns en bok där man
kunde skriva upp sina observationer. Barnen hade
kommit fram till att det varken var en örn eller en
koltrast och skrev: ”Vi såg en svan.”

Sedan blev alla gladare.

Ja, det är verkligen tråkigt med sådana där regniga dagar när man inte kan vara ute. Vi spelade Memory också, och bakade bröd.

Men de bästa delarna av dagen var ute i regnet.