det här med att vår förskola ger de olika grupperna så otroligt bra namn.

Inte förrän vid kvällsmaten ikväll så har jag fattat hur fantastiskt passande de namnen är. Ja, jag tyckte det var väldigt logiskt förra året när A var en Vilding. Och även det faktum att han är en Viking i år känns väldigt träffsäkert. Men hittills har jag inte fattat vilken extraordinär omtanke de lägger ner kring de här namnen…inte förrän vid middagstid ikväll.

E är ju alltså en Humla. Och humlor är ju precis de djur som forskarna inte förstår – hur kan de flyga med en så relativt tung kropp och så relativt små vingar? Det är ett mysterium.

Ett precis lika stort mysterium som hur en ettåring kan äta två deciliter gröt från ett fat med två deciliter gröt och sedan samtidigt få tillräckligt mycket över för att smörja in sig själv fullständigt över hela kroppen, klä in sin matstol, köksgolvet, valda syskon och mjukisdjur med ett väldigt tjockt lager gröt och sedan hitta ytterligare en mysko halvdeciliter gröt i vecket på haklappen och smörja in köksbordet med det.

Exakt lika stora mysterier. Hence, the name.

Skolsta Förskola, I salute thee.

Efter tvagning.