Ikväll har det varit svårt att sova för våra barn. De tre stora var uppe ett oväntat stort antal gånger, möjligen beroende på att det råkade bli lördagsgodis idag istället för igår. Det intressanta är väl inte att de springer upp men däremot tycker jag att det är väldigt intressant att höra vilka skäl de anför för att springa upp. Det är som ett litet personlighetstest: vilka skäl anger du till att du inte kan sova? Svar, se nedan.

I
H: Min dator måste vara trasig för jag förlorar bara. Igår vann jag hela tiden så då funkade den. Men nu är den trasig.
S: Jag är rädd! Men jag tänker inte berätta varför.
A: Solnedgången är så vacker! Man kan se den genom att lyfta lite lite i rullgardinen och titta ut. Den är liksom rosa.

Vi tar tag i situationen på bästa sätt, sympati och logik för H, sympati och kramar för S, sympati och poesi för A. I fem minuter sitter M och jag i tystnad vid vår respektive dator. Sedan är det dags för rond

II
H: Alltså jag försökte stänga av datorn men den bara startar om igen, förmodligen vill den vinna över mig igen men det går jag inte med på.
S: Jag är rädd och jag tänker bara säga en sak att jag måste ha dörren öppen och en skiva på.
A: Solnedgången är liksom inte bara rosa utan det blinkar lite orange också till höger.

S får förstås ha öppen dörr och en skiva på (det blir Sune och klantpappan, inläst av författaren) och A får hjälp att öppna rullgardinen på vidare glänt för att kunna följa solnedgångsskeendet i extrabred upplösning. H får en tålmodig klapp på axeln. M och jag får sisådär tio minuter, jag vid facebook, han vid Blocket.

III
H: Vet du mamma jag glömde berätta att jag har en fotogrej på datorn och jag ändrade på ett kort så att S fick mustasch men jag vet inte om jag lyckades spara kortet.
S: Nu tänker jag berätta varför jag var rädd. Jo, så här var det att när vi var vid fågeltornet så gick A och fnittrade och så gick han på den där gubben med stor kikare och en mustasch och så sade han ”Tjena farsan” till gubben och tyckte att han var så rolig att han fnittrade så mycket att han tappade sin klubba i gruset och så sade ni att man inte fick gå och säga sådana saker till folk vi inte känner och fnissa en massa och nu är jag jätterädd att den gubben ringer till polisen och säger att A var dum mot han.
A: Nu är det mer lila färger och det orangea blinkandet är borta men det finns liksom en liten liten rosa rand längst ner på solnedgången och den är ganska snygg faktiskt.

Här var det S som man fick gå och prata med och förklara att även om det är lite dumt att gå på folk som går och bär på tunga kikare och sedan, adding insult to injury, skämta med dem på ett inte-särskilt-komiskt-genomtänkt-vis, så är det inte något som man ringer polisen för. Efter en ganska lång förklaring från både M och mig så lugnade S sig. Men ändå dröjde det bara tre minuter till rond

IV
H: Alltså inte för att S är så fin i mustasch men det blev ju lite roligt kanske. Så jag hoppas att det gick att spara.
S: Men alltså lova att A inte hamnar i fängelse.
A: Nu är solnedgången slut. Nu kom jag bara upp för att säga att jag tänker njuta av kvällshimlen.

Det blir ingen femte rond. När vi har lovat S och lett mot H och nickat instämmande mot A så får vi helt plötsligt tystnad i huset. I tio minuter – tjugo – trettio…vi pratar inte för att inte störa det ovana fenomenet tystnad men vi gör handsignaler till varandra för att markera tidens gång. När det har gått 32 minuter så kommer  larmet igång dock. Det är E. Hon uttrycker det inte i så många ord, men hon vill ha välling. Hon reklamerar med allvarlig uppsyn den förra flaskan välling. Den tog slut för fort.

Efter ytterligare en kort tid reser sig M. Han tänker gå och lägga sig. Han skall börja ett nytt jobb imorgon så han behöver sin skönhetssömn. Medan han borstar tänderna och ställer timern på kaffebryggaren så går jag bredvid honom och  berättar otaliga små ting. Vi pussas. Han lägger sig. Efter fem minuter kommer han upp.

-Alltså jag kan inte sova för solnedgången på min dator har en mustasch som jag är rädd för och när jag klickar på den säger den bara ”tjena farsan” säger han. Sedan skrattar han i en kvart.

Ja, efter det finns det väl inte så mycket mer att hålla sig vaken för. Så nu skall jag gå och lägga mig. Det skall du också göra, kära bloggläsare. Vi ses imorgon. Som insomningsnöje kan jag tyvärr inte delge dig ”Sune och klantpappan”, inläst av författaren, eftersom den är copyrightskyddad. Istället får du tre bilder att fundera över.

Luke, I am your farsa.

Dags att sova. 

Som sagt, sov gott.