Den här  storasystern

har med stor noggrannhet och ett oväntat tålamod sytt den här kudden – alldeles själv –

till den här lillasystern

för att hon skall ha den till sovstunden när hon börjar på dagis (i övermorgon). Kolla in de här noggranna, små stygnen

Och inte nog med det. Någonstans inom sig bär H tydligen minnet från när E var pytteliten och jag sov med en filt någon natt eller två så att den skulle bära min lukt och därmed lugna E när hon skulle sova i vagnen. Så i natt sover hon med kudden, så att den skall lukta som hon och ge E trygghet inför vilan på dagis.

Är det konstigt att man som förälder blir så stolt att man blir löjlig? Jag måste bara travestera lite Jethro Tull, jag tycker att stunden kräver det:

 

Your sister, she protected you
and cushioned every blow
And gave you  all she thought you’d need
And gave a gift to show

To the learned educators
at the preschool so they’d know
that learning, playing, both are nice
But sometimes you need a pillow.