Vi är vid Medelhavet. Turkiet, Alanya, hotell vid havet. Det är som upplagt för semester och avslappning.

Men E gillar ju en utmaning. Så hon har tagit på sig ett riktigt Sisyfosarbete. Hon arbetar med en trasig rosa plastspade för att med den ta upp vatten ur en pool som hon inte törs vara i för att fylla en läckande plasthink.

Å andra sidan slår det mig precis att det kanske finns något djupt semesterigt över hennes aktivitet. En meditation över vardagens futtighet. Så mycket jobb och allt bara rinner iväg som vatten vid en babypool. Nästan något lite mysticistiskt.

På kvällen badar de stora barnen i stora poolen. A törs inte riktigt. Han sitter vid kanten istället och förklarar för sin morbror (som är i vattnet och lutar huvudet mot poolkanten på bilden) hur snabbt han – med hjälp av sina superkrafter – SKULLE kunna simma om han bara hade bestämt sig för att gå i. Titta själva, man ser ju tydligt att han skulle flyga fram. Men så är det – superkrafter skall man inte använda i onödan. Kanske också en semestrig meditation på sitt eget sätt.