Vi sitter vid middagen i Turkiet och pratar, tror jag, om hur lätt det är att man köper med sig en massa dyra och, let’s face it, lite onödiga minnessaker bara för att man skall komma ihåg hur roligt man har haft det. Min svägerska berättar då om sitt utmärkta sätt att ta med sig något från länder där hon är turist. Något användbart, som gör att hon flera gånger om dagen tänker på när hon var i landet, något som tar slut när det tar slut men innan dess faktiskt har en stor minneskraft, som inte är för dyrt och som fyller en med det landets specifika smak.

Hon köper alltid med sig en inhemsk tandkrämstub hem. Morgon och kväll, varje gång hon borstar tänderna, får hon sina turistminnen till sig och kan glädja sig under de två minuter tandborstningen tar. Det där lät genialt tycker jag och tubbade henne att köpa med sig en turkisk tandkräm även till mig när hon for till affären för att handla på sig ett och annat. Det gjorde hon. Jag vet inte riktigt vad den heter, men den ser ut så här:
Ipana kanske? Den smakar ganska gott och den ger onekligen turkiska minnen så det förslår. jag kan bara rekommendera den här metoden som min briljanta svägerska har kommit på.

Det mest spännande med tandkrämstuben är emellertid inte smaken utan den lyckliga familjen på bilden. För det första: kolla in tänderna på dem. SÅ vackra tänder kan man alltså få av att två minuter två gånger dagligen gnugga in detta i tandkött och tänder och tänka på Turkiet.

 Man kan se att de inte bara borstar tänderna utan också äter mycket frukt, eller möjligen att tandkrämen innehåller fruktgrejs av något slag. Men kolla in ögonen. Alla ögonen. Kolla in lyckan, leendet och livsstilen, allt avslöjar sig i tandkrämsfamiljens ögon. Inte vet jag vad ”3 ETKI tüm alle icin” betyder men jag tror att det betyder ”tre äkta, alla i sin (egen värld)”. I Turkiet. Där lyckan bor.