Imorse klockan åtta, som är den riktiga sjusovartiden i vår familj på helgerna, så låg det fyra barn och två föräldrar i vårt sovrum. Barnen sov gott medan föräldrarna var vakna. Jag såg mig omkring på alla tröttrufsiga frisyrer och funderade över den där principen barn har ”om inte jag sover skall inte mamma och pappa heller sova” och funderade också över vad som driver en att börja vakna vid halvfem morgonen efter det stora åttaårsfirandet. Inför det kan jag förstå. Men efteråt borde man väl sova ut?

Nu – klockan åtta – gjorde de ju det men det var efter att ha tillbringat en vaken timma drygt med att fråga när Bolibompa skulle börja (vi har en tv där vi sover). Nu är det så att jag har mycket noggrant undvikit att ta reda på när Bolibompa egentligen börjar. I vår familj, på vår tv, börjar Bolibompa inte förrän sex på vardagar och inte förrän sju på helger. Det är för att när vi inte hade den tiden bestämd vaknades det tidigare och tidigare varje morgon och vi skyfflade fram dvd:er och annat på det mest konstlade sätt. Nu har vi en fast tid, vilket har bidragit till bättre sovrutiner, normalt iallafall.

Nu låg man där i mittemellantiden. Mitt emellan sömn och vakenhet låg jag. Mitt emellan riktiga tankar och hjärnans babbel, mitt emellan känslan ”det är underbart att ha alla barn omkring sig när man vaknar” och ”kan de inte sova i sina egna rum!?”. Mitt emellan känslan av ”jag kan lika gärna gå till tvättstugan och få undan lite vikande” och känslan ”jag kan nog somna ifall jag verkligen försöker”, mitt emellan ”det skall bli gott med frukost” och ”jag tänker inte gå ur sängen på hela dagen” (as if).

Föräldraskapets förbannelse, eller kanske välsignelse, att man alltid är mitt emellan känslor. Mitt emellan stolthet och oro, mitt emellan glädje och oro, mitt emellan glädje och dåligt samvete, mitt emellan lycka och oro, mitt emellan oro och dåligt samvete…

Jag bestämmer mig för den aktivare av handlingsplaner: först tvättstugan, sedan en dusch, sedan tillverkning av frukost Mitt emellan egentid och mammaliv. Mitt emellan sömnen och livet.

När jag kommer ur duschen hör jag Bolibompa från tv:n. Mellantiden är över. Dagen har börjat.