Vi var och åkte skridskor idag. Tja, de under tjugo åkte skridskor (visst, sanningen att säga går det precis lika bra att säga ”de under 41 åkte skridskor” men man känner sig ju liksom inte lika ung då). Eller nja. Under tjugo men över två. Hon som passar i kategorin under två tyckte att det var urkorkat att vi allesammans var ute på en bana som inte var sandad. Varför, liksom.

Hon valde till sist, efter att noggrannt men fåordigt ha uttryckt vad hon ansåg om familjens samlade intelligensnivå,  att ta sig fram med hjälp av rullator.

Full fart framåt. 

När vi var klara, dvs när E började visa väldigt tydligt att hon frös, tyckte jag dygdigt att vi skulle åka hem och dricka te. Barnen invände att det är mycket godare med choklad.

Jag tycker att det är viktigt att låta barnen visa vägen ibland. Man kan lära sig så mycket av barn, nämligen. De har så ofta en instinktiv förståelse för det viktigaste i livet. De har så ofta RÄTT. Så också denna gång.