H, S och jag spelar deras nya Monopolspel medan A, E och M kollar Bolibompa.

Man kan lära sig väldigt mycket om sina barns personlighet genom att spela Monopol med dem. T ex att S har absolut noll ordning på sina pengar och gator (tänkte inte på att ta ett särskilt kort på det men det syns lite under hans händer på kortet precis nedan). Allt ligger i en enda hög och när han skall köpa eller betala något så sticker han bara ner handen, drar fram några sedlar (eller gator) och säger ”Varsågod, det är jämnt.” Han har ingen aning om ifall han betalat 500 000 för något som är värt 50 eller tvärtom. Det inför förvisso en intressant slumpfaktor men det innebär inte att han kommer att vinna. Som tur är struntar han i vem som vinner, han spelar spel för att det är roligt att göra något ihop (utom schack, där vill han vinna. Och vinner).

Hans syster däremot har en ordning som gränsar till vanvett. Den är för organiserad, allting tar så enormt lång tid. Hon lägger sina tusenlappar i en hög där de som har minst veck i hörnet hamnar underst och mest längst upp. Sedan skall hon alltid lämna ifrån sig pengar till betalningar och sånt på samma extremt organiserade sätt och dessutom vill hon alltid vara bank och då gäller samma sak alla sedlar.

För övrigt får man bara lön när man går förbi ”gå” om hon känner för det. Men OM hon känner för det så är det oftast ganska mycket pengar man får. Som M säger, att spela med henne som bank är mer ”Autokrati” än ”Monopol”. Men det är logiskt för hon älskar att vinna.

Ändå har de en enastående förmåga att hålla sams. De tar aldrig ut hyra av varandra men skänker gärna bort hela sin förmögenhet till varandra, om den andra vill ha något. Det är ju i och för sig inte det Monopol går ut på. Men det är väl det syskonskap går ut på – i femminuters pass då och då iallafall.

Sedan bestämmer de sig för att sluta spela. Exakt samtidigt, exakt samtidigt som jag leder dessutom (Hm, spelar man Monopol med mig lär man sig också en hel del mer om min personlighet än vad man kanske vill). Istället sätter de sig att titta i någon slags tjejtidningsreklam som H har fått idag och bråkar om vem som skall få Eric Saade-affischen som finns i. Det kanske är det syskonskap handlar om?

S vinner, med argumentet att eftersom han är kille och Eric Saade är kille borde de ha mer gemensamt.