Det är ju märkligt. Helt plötsligt kommer det ubåtar. Varför? Varifrån? Ingen aning, men igår fick vi den här:

 

och imorse fick vi den här av A:

Det kanske inte är så märkligt att de ritar samma sak när de leker tillsammans, men notera vad vi lär oss när barnen pekar ut detaljerna på sina fina teckningar! H:s bild:

Nu vet jag att man skall falla i trans för barnens konstnärlighet,
men som officiellt trött mor tycker jag
att matsalen kunde ha fått vara bredvid köket.
Jag menar, tänk på alla stackars ubåtsinnevånarna som ligger och sover
och störs av folk som ständigt går
och hämtar ketchup och hushållspapper och nya gafflar i köket. 

och kolla nu på A:s teckning:

Bland det mest spännande här tycker jag är att man tydligen
går ut och fiskar sig sin middag, rakt ut på havsbotten. 

Om man bortser från periskopet så är det enda de har gemensamt att de tydligen båda tänker att ubåtar fraktar stora summor pengar. Det här tycker jag är väldigt intressant, hur vet de det? Och ännu mer relevant: Hur får man tag på en? Jag vill också ha en ubåt full med pengar!

Nåja, kontakterna med land sköts, såsom ju måste vara fallet när man har så dyrbar frakt, av kompetent personal. Båda barnen är helt överens om vem som övervakar dem från sambandscentralen, iallafall. Vi presenterar dagens ubåtssamordnare: