Jodå, vi fick på henne kläderna till sist. Efter 48 minuter gav hon upp försöken att sätta på sig byxorna själv och lät mig försöka. Det betyder att jag antingen måste kränka hennes integritet genom att klä henne innan hon är redo, eller väcka henne 5:42 imorgon bitti. Hm. Svårt val.

Iallafall – pulkorna fick äntligen komma fram. Och här har åkts, i varenda backe vi har här hemma. Det var väldigt lätt för alla barnen att hitta alla vantar och mössor när det var SNÖ man skulle ut i!

 

Själv har jag pysslat med bokhyllan. Vi har väldigt väldigt många deckare och vi har haft dem stående lite för sig själva de senaste åren, liksom sf-litteratur och ”humor”. Men det blir ju komplicerat, genrer kan krocka och jag känner att det inte gav så värst mycket så vi ställer ihop all skönlitteratur istället nu – och passar på att ordna in alla nya böcker som vi bara har ställt in där de får plats.

Work in progress

Jag älskar böcker, och, som vana bloggläsare vet, bokstavsordning. Så det här är sånt jag gillar att gräva ner mig i. Fundera på om Donald E Westlakes böcker som han har författat under pseudonymen Tucker Coe skall stå tillsammans med övriga Westlake-böcker eller för sig själva (de är nämligen deckare men närmar sig inte humor på det sättet som huvudparten av det som Westlake skrivit som Westlake gör) – och sedan är det ju det alltid angenäma problemet med Mary Westmacott – Agatha Christies pseudonym som hon använde då hon skrev böcker med en övernaturlig vändning.

Rörigt men på väg att bli välordnat och vackert

Och hur gör man med självbiografier? Skall de räknas som icke-skönlitteratur (för vissa av dem är ju – ähum – rätt fiktiva) eller rent ut sättas som skönlitteratur, vilket förstås är att ge CS Lewis noggrant utförda och underbart skrivna Anteckningar under dagar av sorg helt fel stämpel. Men samtidigt: är Annika Lantz 9 1/2 månad skönlitteratur eller biografi? Ja, det är klart att det är skönlitteratur. Men charmen av den för mig är det biografiska, eller snarare, det som handlar om mammarollen. Föräldralitteratur kanske? Det har vi några hyllmeter av, fiktiv och dokumentär och referens – en del hjälper, en del garvar vi bara åt. Skall de sorteras som humor då? Borde vi kanske vika en stor portion bokhylla åt ”Humor, omedveten”? Hm.

Det skulle ju gå att ställa alla böcker i en enda lång bokstavsordning på författaren, men vem skrev Bibeln? Skall den stå under G? Och SAOL, vem skall få den äran att vara författare till den i så fall?

Åh, jag älskar sådana här problem. Det är som tetris, eller wordfeud, kanske. Eller någon slags nedkopplad facebook, nu kom jag att tänka på Nick Hornbys bok (eller snarare filmen efter boken) High Fidelity, där han sorterar om sina vinylskivor, inte efter år, inte efter bokstavsordning utan i någon slags emotionell ordning. Här har jag hittat det exakta replikskiftet ur filmen:

Dick: I guess it looks as if you're reorganizing your records. What is this though? Chronological? 
Rob: No... 
Dick: Not alphabetical... 
Rob: Nope... 
Dick: What? 
Rob: Autobiographical. And If I want to find the song "Landslide" by Fleetwood Mac I have to remember that I bought it for someone in the fall of 1983 pile, but didn't give it to them for personal reasons.

Det hade ju varit lite spännande,erkänn det. Egocentrerat som attan, men intressant för en själv. Nej, jag kan inte ge upp min älskade bokstavsordning. Så är det bara.

Men jag älskar den typen av små nördproblem som uppstår när jag får lov att sortera dem några timmar. Det säger nog mer om mig som person än man förmodligen vill att ens bloggläsare skall veta…nåja.

Sedan kommer M och löser alltihopa genom att helt enkelt titta på var i bokhyllan vi har mest plats.

Karlar.

Charmen med att vistas ute.