En av de ljuvliga ljuvliga vab-dagarna som man kan ha. När barnet är för sjukt för att vara i skolan men inte så sjuk att hon bara sover, eller så abnormt frisk att hon studsar runt väggarna. En riktigt riktigt trevlig dag.

Ja, vi städade hennes bokhylla. Sedan åt vi lunch och lekte med Pet Shops, pysslade lite och sedan satte vi oss och planerade hennes rums stora make-over. Vi valde turkos nyans och hittade fina hyllor. Vi gillade en idé som vi hittat på Fixa Rummet (Bolibompas inredningsprogram för barn) och började rita och skissa. Stora blå ögon bakom glasögonen lös av skaparlust och sällskaplighet.

Sedan kom vi på att väggord är trevligt. Hon vill gärna ha några väggord över sängen, det har hon flera kompisar som har. SOV GOTT, MIN SKATT t ex, eller LEV OCH NJUT. Vi pratade om flera olika saker som kan stå på väggen och hur bra det var att kanske inte ta hela texten till en sång eller så utan något ganska kort som går snabbt att läsa. Då kom H med ett intressant filosofiskt uttalande:

-Jag tycker inte om när det står saker till en själv.

-Hur menar du?

-SOV GOTT MIN SKATT det handlar ju om barnet som bor där. Och det gör de flesta andra. Jag tycker att det skall stå något om andra människor.

Jag hade inte tänkt på det, jag tycker inte att det finns något särskilt egoistiskt över väggtexter, har mer frapperats över hur de är vår tids broderade väggbonader. Men H har bestämda åsikter. Hon plockade upp ett papper där hon tidigare skrivit den visserligen lovvärda men tämligen okonventionella väggtexten GE PENGAR TILL DE FATTIGA BARNEN.

-Den här handlar om att man skall vara snäll mot andra. Det är bra. Man kan ha det kanske? VAR SNÄLL MOT ANDRA.

Jag försökte påpeka att en väggtext nog inte är tänkt att vara hela ens livsmotto utan att det skall vara inspirerande, men också lite vilsamt. Något som berättar att här får jag vara mig själv, utan krav.

-Aha, så du menar att det skall vara något som är mysigt mer än som en regel?

-Ja, många tycker nog det.

-Men inte bara handla om en själv tycker jag.

Jag var verkligen imponerad av hennes altruism. Detta från en tjej som för fyra år sedan trodde att 4H hette 4H för att hon var fyra år och hette H. Jag började fundera: HEJ VÄRLDEN. Tja. TRO, HOPP OCH KÄRLEK. Hm.

-Nu vet jag! sade hon, lyckligt. Nu vet jag! Det är en kort text. Den handlar mest om någon annan. Och den är lite mysig.

Jag väntade spänt.

-Det skall stå, skrek hon, med en dramatisk paus – det skall stå ERIC SAADE.

 

Hmm. Det är då man tar sin tillflykt till den klassiska mammarepliken (väl värd att skriva i skönskrift och sedan sätta upp på väggen faktiskt):