Samtal med H i bilen idag, på väg hem.

H: Jag tänker på ALLA hjärtan idag. Alltså inte bara på människorna som har hjärtan utan på själva hjärtanen. Gör du det?

jag: Ehmm…som en doktor gör menar du?

H: Nej, som – vad som finns I hjärtat. I mitt hjärta har jag kärlek och arghet, vad har du i ditt?

jag: Också kärlek och arghet.

H: Jag tänker på Ansgars hjärta också idag.

jag: Ja, du skrev ju Ansgar på ditt alla-hjärtans-dags-hjärta från Fritids.

H: Ja, jag tänker på det förstår du. Det var ju sönder.

jag: Ja.

H: Det var sönder för att det var FÖR STORT. Eller hur?

jag: Det stämmer.

H: Då tänker jag såhär att det kanske var för stort för att han hade så mycket kärlek i det. Förstår du? Ingen arghet, bara kärlek, men så mycket kärlek så – pjoff – det blev för stort.

jag: Jaa.

H: Och då kunde han inte leva på jorden för här har vi liksom arghet också och inte så mycket kärlek. Så hans kropp höll inte så han fick bli en – en – en himlakropp istället. För då kan det finnas hur mycket kärlek som helst, så himmelen blir alldeles full. Har du tänkt på det?

jag: Nej, men nu kommer jag alltid att tänka på det.