H och S åker till vårdcentralen på morgonen med sin far. Det blir två barn för mig att skjutsa till dagis, med andra ord. A vill hjälpa E med overallen och gärna för mig, för hon vill absolut klä på sig den själv och får vilda vredesutbrott när jag försöker förklara att fötterna skall ner i overallens ben och inte i ärmarna.

Men med A som hjälp går det galant. Hon vill så gärna visa honom vad duktig hon är så hon anpassar sig och jobbar hårt och sticker in ben på rätt plats och armar och försöker till och med dra upp dragkedjan på slutet.

A har hela tiden uppmuntrat henne med små utrop och kramar och visat glädje för allt hon gjort rätt. När hon till sist står där i overallen med dragkedjan uppdragen och fickorna knäppta (mycket viktigt) och kängorna på, så säger han:

-Nu ler du med din rosenknoppsmun! Nu är det SANN glädje för en stor stor tjej! Nu dansar änglarna av lycka.

En glad, en poet