Nej, nej, jag var självklart inte orolig på riktigt


H kommer in i huset, bubblande lycklig.

-Vi har hjälpt pappa att elda ris, det var jätteroligt! Jag tände en tändsticka!

A kommer in genom dörren.

-Jag fick tända på på ett ställe när vi eldade ris. Det blev lågor! Det var – underbart!

H: Och sedan sprang vi omkring och hämtade fler grankvistar och grejer och kastade dem på elden.

jag: (öppnar dörren och kollar ut) Var är S?

A: Och sedan gick jag och hämtade några gamla pappkartonger från insamlingen och så eldade vi upp dem också!

H: Ja! Och pappa tog de där kvistarna som du klippte av från häcken innan det blev snö och slängde dem på elden också, det blev jättemycket lågor!

jag: (hänger upp jackor och ställer upp stövlar medan de kränger av sig fleece och annat) Vad kul. Men var är S, var inte han med er?

H: Och sedan, sedan (fnittrar lyckligt)

A: Sedan började vi springa omkring och hämta alla möjliga saker som vi kunde elda upp! Alla möjliga!

H: (fnittrar nu okontrollerbart) Och vi bara sprang runt runt! Och hämtade saker som man kunde bränna.

A: Och pappa bara eldade och eldade! Och eldade upp allt som vi kom med.

jag: Men allvarligt, var är S?  (de bara fnittrar och snurrar) VAR ÄR HAN?

I tryggt förvar i hemmets lugna vrå