E har fått en idé. Idén är i korthet att ju kallare det är när man skall gå till dagis, ju längre tid bör det ta att gå till dagis.

Igår morse var det t ex -13. Då bestämde hon sig för att det var ett lämpligt tillfälle att gå baklänges, med pyttesmå myrsteg. Det tog sin tid, men det gjordes grundligt.

Idag var det -16 när vi vaknade, så jag väntade förstås med spänning för att se hur dagispromenaden skulle bli.

Det började innan bilen ens åkt hemifrån. Då bestämde hon sig för att det vore en god sak att sopa trappen. Medan de andra barnen studsade från hemmets dörr in i den relativt varma bilen, tog E makligt vår trappkvast och började sopa. Ovanpå snön.

Observera avsaknaden av vantar.
Jag fick förtroendet att hålla i dem under sopningen.
För det tar ju någon minut att ta på sig dem också, efteråt.
Särskilt om man envisas med att göra det själv.
Särskilt med den andra.

Sedan åkte vi i bilen och sedan kom vi fram till skolan. Jag parkerade så nära dagis som möjligt – det är ju inte det att man missunnar sitt barn tillfällen till frisk luft och egna initiativ, men det kändes bara så rätt just denna kalla dag. Och så kom den: dagisvandringen.

Idag: hoppsasteg åt slumpvist utvalda håll. Alltså inte så mycket dagisvandring som allmän rörelse över större vintrigt område. När jag sprang efter henne för att lyfta upp henne förvandlades hon till ett svårburet gelé, ett sådant som alla föräldrar har erfarenhet av att bära omkring på. När vi kom innanför dagisgrinden släppte jag henne. Då kom baklänges-myrstegen tillbaka.

Imorgon säger yr.no att det kan bli -18 på morgonen.

Kan man göra hoppsa-myr-steg?

 Baklänges?