Skönheten i betraktarens öga


En intressant grej med hjärnan är att den söker efter sånt den känner igen. Alltså om man börjar tänka mycket på älgar så ser man älgar överallt. Ni vet hur det är. Det dyker upp servetter med älgar, tapeter med älgar, böcker om älgar. Främmande människor på stan står och pratar om älgar. På apoteket rycker man till när man ser att de säljer ”kosttillskott med älgar” – jaha, ALGER. Ja, ja, nästan rätt.

 

Nu var det ju inte alls älgar jag skulle prata om.

 

Det var H:s nya tunika. Den föreställer inte älgar. Den har ett helt annat mönster. Ett mönster som E älskar! Det är det finaste plagg hon någonsin sett.

 

Ni fattar varför, eller hur?

Senaste modet: en klänning med mönster av nappar

Om du inte kan se det hon ser, tänk dig nappen sedd ur användarperspektiv, inte sedd framifrån ur vårt vanliga vuxenperspektiv, utan från barnets synpunkt.


Ett svar till “Skönheten i betraktarens öga”

  1. Bra! Den där kan du sälja till någon konsult som reser land och rike runt och tar svinbetalt för att lära folk att se saker från olika håll.