-Mamma, sade H, förtroligt, när jag stoppade om, jag gillar dig mest. Om jag fick välja på alla mammor som fanns i hela världen så skulle jag välja dig.

Jag blir rörd, nästan tårögd. Det har inte varit en av mina mest lyckade mammadagar, enligt vad jag själv känner. Jag har både höjt rösten och hotat med att den som bråkar får gå till sitt rum. Och ändå får jag den här spontana kommentaren, wow!

-Åh, säger jag, men orden stockar sig i halsen på mig. Det är så härligt när barnen säger något sådant. Så ofantligt underbart. Jag säger det också: Så ofantligt underbart.

-Jaa, säger H nöjt. Jag valde dig också. Du vet den där ängeln som står och delar ut föräldrar till alla bebisar som skall födas?

-Eh…jaha.

-Japp, jag sade till den ängeln att jag vet vad jag vill ha. Hon sträcker ut en hand och klappar mig på håret. Jag ville ha en med brunt hår som var ganska tjock och helt galen. Och då, då sade ängeln: Då får du den där! och pekade på dig.

Tja. Vi mammor tar våra komplimanger där vi får dem. Vi konstrar inte så mycket och går inte med håven. Jag struntar glatt i att hon med den beskrivningen lika gärna hade kunnat få Socker-Conny till mamma. Jag gläder mig istället åt att ängeln gjorde helt rätt. Den bästa dottern i universum.

-Det kunde inte bli bättre för mig, iallafall, försäkrar jag henne. Av alla barn som finns i hela världen så skulle jag ha valt dig – er alla – först. Det kunde helt enkelt inte ha blivit bättre.

-Nej, jag vet, sade hon lugnt. Nu skall jag berätta vad jag sade till ängeln att jag ville ha för en pappa! Jag nickar intresserat. Jag ville ha en som har lite krulligt hår och hårdrockströjor och gör världens dåligaste skämt.

Jag måste säga, den där ängeln verkar kunna sitt jobb.