Få saker gör mig så rörd som när någon tänker ut en bok åt mig. Redan det faktum att någon har tänkt på mig är stort. Att någon tänker på mig medan de läser böcker – nästintill en helig handling, detta att läsa – är svindlande.  Först har någon tänkt ut något som passar mig, och bemödat sig om att se till att jag får reda på det. Det är så snällt, på något sätt – ett förtroende och en gåva.

Nu är det extra stort – H lånade en bok åt mig på sitt skolbibliotek. Hon brukar vara ganska generös med de två böcker de får låna, hon har ofta lånat en som ”E kanske gillar” eller ”sådär lätt att läsa så S kan ha den och öva med” eller en som vi kan ha som högläsningsbok tillsammans med alla barnen.

Men den här veckan har hon lånat en bok bara åt mig. ”För jag vet att du gillar att läsa mamma, och att du gillar deckare. Och sedan gillar du ju melodifestivalen och då tänkte jag att schlager passade bra!”

Jag har läst ut den redan, den var faktiskt riktigt spännande och hade en väldigt oväntad upplösning och en extremt spänningsfylld slutscen. Och schlager.