Jag har gått omkring och bevarat det här minnet som en pärla hela veckan. Måste få dela det med er.

I helgen var de stora barnen på sitt första scoutläger någonsin. Läger är kanske lite mycket sagt, men övernattning i scoutstugan. Vi var ganska säkra, M och jag, på att vi skulle få fara och hämta iallafall killarna men till vår överraskning kunde alla sova kvar hela natten (H hade dock varit lite ledsen och sagt till scoutledaren att hon ville hem till oss – fast när det väl kom till kritan valde hon ändå att stanna).

Jag frågade A hur det hade gått att somna. Det var då jag fick den här pärlan av honom.

-Jag saknade ju dig och pappa när det var dags att sova, anförtrodde han mig. Men så tänkte jag på er och tänkte och då tänkte jag på att ni också saknade mig, förstås. Och då tänkte jag på hur ni saknade mig – och då blev jag varm och nöjd i hjärtat och så somnade jag bara.

En del saker barnen säger vill man bara tatuera in i sitt minne. Det här var en sådan sak.
Och den här bloggen är min tatueringsverkstad.