Det är möjligt att det här är något som säger mer om mig än om H.

Det är möjligt att det inte går att utläsa personlig utveckling ur ett stavfel.

Ja, det är möjligt.

Men det här är min blogg. Och min tolkning av världen. Så det är möjligt att jag har fel, men jag struntar i det.

Så, nu är du varnad. Här har vi själva inlägget:

Det är något härligt över åttaåringar. De är små och stora på samma gång, sofistikerade och barnsliga i samma andetag. De börjar bli möjliga att resonera med, men deras referensramar kommer från Bolibompavärlden.

De kan massor med ord som de inte har en aning om vad de betyder och var de kommer ifrån.

H skrev en serie i skolan. En av rutorna är så här och jag kan inte hjälpa det – stavningen av ordet ”mp3-spelare” är för mig berättelsen om just detta. Det stora och det lilla med att vara åtta år.