När jag vaknar ligger jag kvar i sängen och blundar. Jag vet att jag kommer att bli väckt av ett aprilskämt snart.

När jag hör tisslandet utanför dörren misstänker jag att det kommer att vara barn som s-m-y-g-e-r in i rummet under relativt hyschade fnissanden och sedan alla skriker ”BU!” på samma gång och sedan de där små orden: ”April, april” och skratt och morgonkramar.

Ett alternativ är förstås A:s klassiker ”mamma, vakna, det är en elefant i våran trädgård”.

Vad jag aldrig hade förväntat mig är det som faktiskt händer. Jodå, det börjar på det förutsedda sättet. Dörren öppnas, in smyger någon som jag tror är A, långsamt, med återhållen andning s-m-y-g-e-r han, försiktigt, fram till sängen där jag ligger och låtsassover.

Så är stunden inne.

Någon lutar sig in över sängen och viskar rakt in i mitt öra ”Snart är bensinpriset uppe i SJUTTON kronor!” Jag blir så paff så jag rycker till. Jag får fatt i den skrattande A.

-Haha, mamma, du blev jätterädd! Det var ett jättebra aprilskämt! Jättebra! Haha! April, april! och sedan den helt onödiga upplysningen:

-Det var pappa som sade vad jag skulle säga för att lura dig.

 

Hm. Bara att börja förbereda nästa års revansch.