I bilen på vägen hem har killarna en intressant diskussion på temat ”Hur stor är världens minsta pizza?”

A: (tvärsäkert) Världens minsta pizza är – ingen pizza alls.

S: Ja, men då är det ju ingen pizza.

A: Exakt. Mindre än så kan det inte bli.

S: Men världens minsta pizza måste ju ändå vara en pizza! Jag vet – en smula av en pizza.

A: En PYTTELITEN smula.

S: En pytteliten smula som man tar bort en fjärdedel ifrån!

A: Wow!

S: Jag vet.

A: Det måste vara Världens Minsta Pizza.

S: Fast. Kanske.

A: Vadå?

S: En sak bara: den där lilla fjärdedelen man tog bort. Den är ju ännu mindre än själva smulan.

A: Så att vadå?

S: Så den lilla fjärdedelen man tog bort för att få världens minsta pizza, DEN är i själva verket världens minsta pizza!

Tystnad.

A: (finurligt) Fast inte om –

S: (med aha-upplevelsen lysande ur ögonen) – inte om man tog bort –

A: En FJÄRDEDEL!

S: Exakt!

A: Haha!!!

S: En fjärdedel av en fjärdedels smula av en pizza!

A: Världens MINSTA pizza!

S: Hurra!

A: Hurra!

(paus)

S: Fast man skulle kanske inte bli så mätt på världens minsta pizza.

A: Inte om man inte var Världens Minsta Gubbe.

S: Hm…undrar hur liten världens minsta gubbe är?

Upprepas ad infinitum. Och så vidare, och så vidare, mot oändligheten.

Och vidare.