A: Mamma, du vet att när jag var liten (det är i själva verket typ två månader sedan, min anm) hade jag ju tänkt att jag skulle bli en polishund när jag blir stor.

jag: Ja..

A: Men det vill jag inte bli nu.

jag: OK, skall du bli polis istället då?

A: Nä! Såklart: jag skall bli en poliskatt istället!

Jag måste säga att idén med poliskatter tilltalar mig lite.

A har denna sommar stiftat bekantskap med några kattungar. De är ljuveligt söta, har han konstaterat, och rivs och på det sättet tycker jag att de visar att de har exakt vad som krävs för att passa i kattsläktet, den bedrägliga mysighetssidan och den listiga hårdheten, klon i mjuk tass, liksom.

Kanske är det det som A anser behövs i poliskåren: den sociala människovänliga förmågan parad med en illistig förmåga att alltid fånga sitt byte. Kanske. Idén är cool iallafall.

Om än inte ny…