-Så du säger att jag måste acceptera A som han är, säger H med ett tonfall som hämtat från vilken domstolsscen i vilken amerikansk tv-serie som helst.
-Ja, exakt.
-Och han måste acceptera mig som jag är också, fortsätter H och man kan se hur dräktjackan och hårknuten växer fram på henne.
-Precis.
-Men alltså grejen är, mamma, att om jag skall acceptera A som han är, då accepterar inte du mig som jag är. För jag är en oaccepterande människa. Och det måste du acceptera.
7 svar till “Där logiken tar slut”
Intrikat. H börjar bli för smart!
Logik!
Den bruden KOMMER att bli jurist.
Puh! Jag gissar att fler diskussioner följer. 🙂
Hmm – inga kompromisser här inte!
Det kallar jag logik.
Vad svarade du på det?;)