-Godmorgon, säger hennes far, med det mjukaste tonfall han kan uppbåda så dags på dagen. Killarna är redan uppe! Det är fint ute.  Nu får du kliva ur sängen. H sover vidare.

-Godmorgon, säger jag, med det tonfall som mitt morgonhumör uppbjuder. Jag tror att det blir ganska kort och militäriskt. Dags att vakna!  H bara sover och sover.

-Gomorrn! fnissar S, har du sett vad jag kan göra med mitt flygplan? Han brummar och bombar över hela rummet men hon vänder inte ens på huvudet och tittar, inte ens när flygplanet råkar riva ner en tidskriftssamlare full med Bamsetidningar.

A bestämmer sig för att försöka. Han gör sin röst liten och tillgjord, jag tror att avsikten är att låta som en liten bebis men han låter mest som en kraxig tant som pratar babyspråk.

-Gomojon jijja bebischen, säger han och klappar sin storasyster på kinden. O, schå scöööööt hon e! Jijja schöta bebischen! Schå fiiiiin då! Resten av familjen håller andan och väntar på smockan som skall komma, antingen verbal eller – ja, förhoppningsvis verbal. Men hon blinkar lite med ögonen bara och håller ihärdigt ut i sömnens land.

Vi tittar på varandra. Det är dags för Det Ultimata Vapnet. Gullighetstorpeden. Vi använder henne inte så ofta för – ja, av skäl som ni snart skall förstå. Men nu är det dags, för nu är det viktigt. Tiden är kort och alla skall iväg.

Jag nickar på mitt korta morgonmilitäriska sätt till den son som står närmast dörren.

-Hämta henne, säger jag och han utför ordern med all önskvärd snabbhet och stringens. I nästa rum går han till spjälsängen, tar upp en morgonnöjd liten gullighetstorped och bär henne in till sin storasyster. Snabb som en pil är hon framme hos den svårartat sovande.

-Mojjon, hälsar hon medan hon klättrar upp i sängen och sätter sig på H:s mage. CHIIIIIII, jollrar hon högljutt medan hon lutar sig över sin sovande storasysters huvud. CHIIIIIII- här börjar H vakna med lite skräckslagen min men det är försent. CHIIIIIIIIIDLA, ropar hon förtjust och börjar kittla den nu definitivt vakna och självförsvarande åttaåriga damen i sängen. H kittlas tillbaka och snart skall grabbarna också kittla E (H vågar de inte kittla) och så är kaoset ett faktum.

Men det är ett vaket kaos.