De bygger kanaler i sanden, hela världar i miniformat.

De bygger borgar, försvarsmurar och vattengravar.

Det finns två problem med det här. Det ena är att ingen anfaller deras fästing.

Det andra är att S har bestämt helt andra planer för leken.

Hans planer är lite mer av den naturvetenskapliga experimenterande arten.

Han vill se hur fort vattnet rinner ut ur vallgraven – i ett litet hål? i ett större hål? om man bara kraschar väggen i vallgraven?

Det är svårt att tolerera det här för byggarna av fästningen.

Det kan bara sluta på ett par olika sätt.

Det skulle kunna bli vattenkrig, eller massiva skrik-och-trots-bråkigheter.

Istället kommer ett sandmonster.

Sandmonstret lägger sig ner och rullar på alla byggnadsverken vilket övriga mirakulöst nog upplever som en god idé.

Sedan bygger man nya låtsasvärldar, där man överger såväl militära som  vetenskapliga ambitioner, och istället satsar på lite mer Tomas-di-Leva-känsla.

Resultatet blir en hälsning till er bloggläsare.

 Glad sommar.