I vårt hem är H ytterdörren, på glänt, ivrigt vänd mot omvärlden, vad som händer därute, vilka som kommer till oss. Den friska fläkten, ljusstrålen utifrån, värme och välkomnande. Hon hälsar hövligt hela härligheten.

I vårt hem är M stereoanläggningen – med fingertoppskänslan att välja en låt för varje humör, för varje tillfälle. Då kommer alla känslorna (även om han aldrig skulle spela den låten) på en och samma gång. Han är the soundtrack of our lives. Mycket musik mildrar, mättar, mollifierar.

E är krukväxterna i fönstret – sträcker sig ivrigt mot solen, smyckar och ger liv, växer och blommar, ger glädje och hopp åt oss. Varje dag har det hänt något. En entusiastisk existens emanerar energi.

Själv är jag biblioteket. Den teoretiska, den som samlar på historier och ord. Den som söker – och hittar – sin värme i ett uttryck, ett betydelsebringande eko av verkligheten i en saga. Dammig, lätt kaotisk och full av intryck. Citerar charmiga cynismer.

A är vardagsrummet, med framställda spel och legogubbar över hela golvet. Ständiga projekt och planer, ständigt nya idéer och vill alltid vara med alla. Han är social, omhändertagande och uppfinningsrik. Allt accepteras, allt attraherar – allt ackumuleras.

S är köket där allting händer och allt samlas. Där det finns god mat, där man sitter och pratar med en vuxen och skär grönsaker, där man tolkar livet och där tröst och näring finns att hämta i alla lägen. Den varma lampan över köksbordet, som inbjuder var och en i familjen att vara med, att höra samman, i dess ljus bor S. S som samlar skaran, som sätter stämningen, som stillsamt signalerar samhörighet.

Och taket över vårt hus, skyddet mellan oss och kaosmakterna, är – kanske – Ansgar. Jag tycker om att tänka så. Han lägger sig som en skyddsängel över våra vardagligheter och festligheter, en lugn och fast hand som fångar upp det hårda som regnar över oss och avvisar det bestämt. Värnar och bevarar, hägnar in oss. Ansgars andes ansvarskänsla avtar aldrig.

Above us only sky.