Ett skrik hörs från källaren följt av springande steg i trappen. Följt av ännu en omgång springande steg i trappen, denna gång springande steg ackompanjerade av gråt.

S: (flämtar sig in i köket) A blev biten av en av kattungarna!! Den BET honom. Ett jättestort köttsår med massor av BLOD!!!

jag: (har ett vagt minne av att kattbett är farliga) En fråga för pappa sjuksköterskan då.

S: Pappa! PAPPA!

A: (joggar in i köket med högljudd gråt)

jag: Var bet han dig, A?

A: (visar fram tummen, pekar med hela andra handen så att man inte ser något) Där.

jag: Var? (tänker att jag borde se lite av den stora blodsutgjutelsen)

A: Där.

jag: Öh, var är blodet?

S: Det bara FORSADE blod.

A: Här…det kom nästan blod…. (pekar lite mer nogrannt på en helt normal tumme, S lämnar rummet högljutt ropande på sin far)

jag: Men man ser ju ingenting, inte ett rivmärke, ingenting.

A: Han….bet….liksom…lite vid sidan av tummen.

jag: OK, visa var.

A: Liksom…här… (pekar i luften)

jag: Så du blev inte biten av katten?

A: (defensivt) JO! (paus) Nästan. (paus) I luften.

jag: I luften?

A: Ja! Mellan tummen och pekfingret!

jag: OK, vad tråkigt.

M: (kommer in med S) Var det någon som hade blivit biten av en katt?

jag: Nej.

A: Ja! (arg blick på mig) Jag!

S: Det bara forsade fram blod, pappa.

M: (sätter på läsglasögon)OK, visa var.

A: I källaren!!!!

M: Var på handen då?

A: I MELLANRUMMET!!!

S: Det FORSADE!

A: Nej. Det kom inget blod eller så.

M: För att han bet dig i luften?

A: ….ja. Och det gör OCKSÅ ont. För jag hade lite lite lite osynligt blod som svävade utanpå kroppen just då och han bet i det blodet. Och det gjorde ONT.

M: Hm.

A: (med förtjusningsblandad skräck) Är det farligt?

M: Hm.

A: (med allvarligare röst) Är det…farligt?

M: Hm.

A: (viskar) Farligt?

M: Ja, för luften i mellanrummet är det mycket farligt med kattbett. Vi måste ta med oss all luften och åka till akuten med den.

Tystnad, medan barnen väger detta.

S: Men…skall inte luften få ett plåster först?