Ansgars syskon

Lånat lugn

Lek med Upphävd gravitation

-Jag skall sova, förklarar tvååringen med viktig stämma och lägger sig i min säng. Hon ser förväntansfullt på mig och jag tänker: Det kanske ändå är säkrast om jag också lägger mig bredvid en stund. Hon ser på mig som att jag vore spjälorna i hennes spjälsäng – en självklar del av sömnen, ett skydd mellan henne och världen.

Och där ligger vi, medan världen bara fortsätter utanför. Där ligger vi. En som sover, en som vakar.

Hennes små, mjuka andetag. Skyddet mellan mig och världen. Utan att jag vet hur eller varför eller ens om, hör jag min andning långsamt anta samma takt som hennes. Och lugnet – ett lugn lånat, ett lugn till skänks – kommer över mig. Ett lugn som jag glömt att det fanns.

Och där ligger vi, medan världen bara fortsätter utanför. Där ligger vi. Jag, hennes trygghet – hon, mitt lugn.

**en vänskaplig vedergällning till Skrivpuffs–saqer**

Charlotte

5 svar till “Lånat lugn”

  1. Måste känna mig lite stolt att något fått bidraga till detta underbart fina ’bildstycke’! Gillar hur du med självklarhet lyckas få in även barnet som ett reellt subjekt i den korta berättelsen. Gillar också hur du liksom smyger in själva huvudtemat för att sedan bygga på det succesivt – suggestivt. I min text kom det mer som ett ”tjoff” först i slutet, viket jag inte var helt nöjd med.
    ”Där ligger vi. Jag, hennes trygghet – hon, mitt lugn.” Fint!!

  3. Vilken jättefin text, jag kan riktigt känna ert lugn bara genom att läsa om det!

    Passar också på att instämma med Miralis kommentar hos mig, tycker ALDRIG att du ”babblar på” utan tvärtom får jag del av en massa visdom genom dina kommentarer! Uppskattar dem massor verkligen! Jag visar dem ofta för U också och kan säga att han blev alldeles tårögd över det du skrev om att Tu skulle förlösa mig när Tuss föds, det är precis så han önskar att det ska bli.

    Kram T

  4. Jättefin text, som vanligt. En text som väcker längtan.