Picniclunch vid Nylada, för några dagar sedan.

A: Jag vill ha den sista skinkmackan!

S: Men JAG ville ju ha den!

De stirrar på varandra, S oproportionerligt arg och A oproportionerligt sårad.

A&S (i mun på varandra): Mamma!

jag: Det går att dela mackor i två lika stora delar.

A: Aldrig! Han skulle bara fuska!

S: Det går ALDRIG att göra lika bra delar. En kommer alltid att få störst, eller mest skinka, eller extra mycket smör eller den godaste halvan. Det blir inte RÄTTVIST.

jag: I så fall får ni samsas på något annat sätt.

A och S sätter sig ner till ett hätskt stirrningskrig.

H: (harklar sig efter en stunds tystnad) Öhm, ähum. Jo, om jag får säga något.

De lyssnar inte.

H: Om jag får säga något som kanske kan hjälpa er att hålla sams.

A: Jag VILL inte hålla sams med honom, han tänker stjäla min macka!

S: Och jag vill inte vara sams med HONOM för jag vill ha den MEST!

H: Ändå tror jag att ni skall lyssna på mig.

A: Hrmpf!

S: OK då!

H: Jo, medan ni bråkade och trätte och sade att det var HEEEELT omöjligt att dela mackan i två delar… (tystnar dramatiskt)

A: ….så?

S: ….vad gjorde du? Delade du den i två likadana delar?

H: …medan ni bråkade om det där, så tog jag mackan, så här, och lade den på stenen där, och tänkte noga på vad ni hade sagt om hur lika båda sidorna av mackan skulle vara…

A: Ja?

S: OK?

H: …och sedan åt jag upp den. Så den är slut. Det är liksom inget mer att bråka om.

A: Mrrr.

S: A, du och jag är kompisar nu va?

A: Ja, för nu hatar vi HENNE istället.

Sedan gick russinen ner. Men där fanns det ju flera paket.