A: Vad blir det för mat ikväll?

jag: Inkokt lax.

A: Men jag glömde säga att jag har lärt mig i skolan att jag är allergisk mot lax.

jag: Lärt dig i skolan?

A: Ja, mina fröknar har sagt det.

jag: Att du är allergisk mot lax?

A: Fröknarna vet allt.

jag: Är du helt säker?

A: Ja.

jag: Det kan hända att de i själva verket sade: ”Man kan inte lära sig i skolan om man är allergisk mot lax. Det kan bara doktorn säga.”

A: Hm.

jag: Vad tror du?

A: Jag är rätt säker på att de sade något om att det var farligt med finkokt lax.

jag: Hm.

A: Jag är rätt säker på att de sade att det var giftigt för miljön med finkokt lax.

jag: Giftigt för miljön? Så kan vi ju inte ha det.

A: Det är viktigt med miljön.

jag: Mm. Men vad skulle man äta till middag då?

A: Pannkakor.

jag: Dina fröknar i skolan verkar lära ut ganska detaljerad miljökunskap.

A: Pannkakor, var det. Med sylt och grädde och glass.

jag: Hm. Men vet du vad det står på vårt laxpaket? (hämtar laxen i kylskåpet, ”läser” från etiketten) ”Den här laxen är extra snäll mot miljön om man äter den inkokt och är inte alls giftig. Den är mycket bättre än pannkakor med sylt och grädde och glass, som är giftiga för miljön och inte passar bra just den här tisdagen för stora förskoleklasspojkar och deras familjer. Pannkakor med sylt och grädde och glass passar bäst att äta på fredagar, medan man kan äta inkokt lax varje dag.”

A: Står det det?

jag: Kolla själv.

A: Ååååh ok då. Men SNART har jag lärt mig läsa.

jag: Då får du pannkakor.

A: Lova!

jag: Jag kan skriva upp det på en lapp så vi kommer ihåg.

A: Hur dum tror du att jag är?

Inte alls särskilt dum, faktiskt.