-A, torka bort o’Boymustaschen, säger jag till A efter frukost.

Han glömmer bort det innan han gått tre steg. Jag överväger att gå efter honom och påminna men innan jag hunnit så långt har H dykt upp i sin mystiska spådamsutstyrsel.

-Jag mystisk smådam, förklarar hon för A. Jag läsa din framtid i ditt ansikte. Jag se – hmm – fläckformad chokladmustasch – ajajajajajaj – allt ditt Lego bliva stulet av utomjordingar.

-H, lägg av, säger han men ler lite grann.

-Fläckformade chokladmustascher inte ljuga, vidhåller hon allvarligt. Allt Lego bliva stulet.

Han ler igen.

-Av utomjordingar?

-Kanske utomjordingar. Kanske småsystrar. Svårt se skillnad. Men stulet bliva allt Lego. Det jag läser i fläckformade mustascher.

-Finns det INGET man kan göra? säger han med melodramatisk röst.

-Man kan ju ta bort mustascherna, säger hon med mystisk spåröst.

-Tvätta sig alltså, säger A. Hmm. Hans leende går inte att hejda nu. Jag undrar om jag törs tvätta mig.

-Eller ALLT Lego stulet, fnissar H.

A försvinner in på toan och när han kommer ut igen kan ingen ana att han drack o’Boy till frukost.

-Spådam, du har räddat mitt Lego, förklarar han allvarligt. Jag kommer aldrig att glömma dig.

-Ah, jag mycket mystisk, ser framtiden, säger H och försvinner in på sitt rum.

A försvinner in på sitt rum.

Ibland kan man faktiskt sitta kvar och ta en kopp kaffe och inte uppfostra sina barn.

De gör det rätt bra själva.