A och S ligger i sina sängar med varsin Legokatalog och förfasar sig över det som de tror är priserna men som i själva verket är fyrsiffriga produktkoder. ”Mamma en Ninjagubbe kostar 9442 kr!” berättar A upprört.

Jag funderar en stund på om det bästa är att förklara det där med produktnumrena eller helt enkelt låta dem tro att allt är väldigt dyrt.

För de sitter nämligen med Legokatalogerna i ett bestämt syfte: de gör önskelistor inför julen. Och det enda som inte är inringat i Legokatalogen är sånt de redan äger.

Jag minns min barndoms julleksakskataloger. Hur man saligt och lyckligt önskade sig allt – allt – allt. Det är lite härligt.

A har varit ytterst noggrann och bara ringat in det han verkligen verkligen VERKLIGEN vill ha. 

Ännu härligare är att inne i H:s rum ligger hon med ett lika stort leende på läpparna. Hon är också sysselsatt med julförberedelser. Men hon ligger och tänker inte så mycket på vad hon skall få som vad hon skall ge olika människor.

Det är lite vackert faktiskt.