-Jag gillar inte den boken, säger E och visar mig en Bamsetidning som hon har lånat av H.
-Nähä, säger jag, och funderar på vad det är hon inte gillar: finns det något läskigt odjur i? Är det Skalmans otäckt regelbundna livsförning som skrämmer henne? Eller är det bara att katten i serien, katten Jansson, inte har en tillräckligt framträdande roll för hennes smak?
Medan jag funderar över detta kommer hon med nästa litterära samtalsämne:
-Jag gillar DEN boken, säger hon triumferande.
Ja, jag blir nästan lite rörd. Astrid är ju alltid Astrid, menar jag. Barnens Astrid. E vet vad hon gör, tänker jag och klappar min tvååring på hennes väna lockar. Tänk att hon greppar litterära kvalitéer redan! Jag börjar fundera på om det kan bero på Astrid Lindgrens förmåga att beröra eller på att jag har en ovanligt intelligent och nyanserad tvååring när hon sliter tillbaka ”Jul i Bullerbyn” och säger:
-Nu jag slå A huvudet den.
Ah.
OK.
Ja.
Pärmarnas hårdhet har väl också en viss betydelse när man väljer sin litteratur.
7 svar till “Everyone is a critic”
Tack vare ditt beroende fick vi ännu något beroande! Tack. Tack.
Undrar vad Astrid skulle sagt om denna uppfinningsrikedom 🙂
Gillar ditt sätt att bygga upp berättelsen med dina reflektioner
Hon e för kul! Tur ändå att det inte är tegelstensromaner i den åldern, hehe
Svar; Sant, eh, tänker, tänker, tänker – japp! – du tänker på almstriden 1971?
Varje gång så slutar dina inlägg med att jag skrattar, nästan alla i alla fall. Den här var en sån!
Det är det jag alltid har tyckt, böcker är bra till det mesta. 😉
Du har rätt i att det är något skrämmande med Skalmans regelbundna livsföring. När det är som mest spännande så ringer mat- och sovklockan.
Haha, ja böcker går att använda till mycket … 😉