Han väckte mig före sex för att berätta att han var klar nu.

Jag sade förstås omedelbart åt honom att gå runt sängen och väcka sin far med denna underbara upplysning. Och så somnade jag om.

Nu väcker förstås S oss alltid före sex så storheten i dagens anledning kanske passerar er förbi – men jag vill berätta då att det här var något stort.

Akademibokhandeln har en grej som heter Läsborgarmärket – man får ett litet häfte där ens barn kan fylla i böcker de har läst. När man har läst fem får man en ”pin”, när man har läst tio får man nästa, och när man slutligen uppnått det kolossala målet femton böcker får man deras finaste pin.

Det här var stort för S. Han satsade direkt och allt men har ju lite problem med vissa ”dyslexibokstäver”. Men nu hade han alltså fått ihop fem böcker. Han lade sitt ifyllda kort i sin jackficka på väg tillbaka till sitt rum och satte sig i sin säng, förmodligen för att räkna minuterna tills vi kom till affären.

Åh, men innan dess skulle en potentiell tragedi drabba. Det värsta hann nämligen hända. M och jag beslöt att S:s jacka behövde tvättas innan en ny skolvecka. Med läskortet i innerfickan. S grät i tjugo minuter innan jag nådde fram till honom med informationen att det faktiskt gick att skriva ner böckernas namn på ett vanligt papper och sedan be att få föra över det på ”rätt” sorts kort när vi väl var framme i affären.

Vi for iväg – A följde med – och S var spänd i bilen. Tänk om de inte skulle godkänna vårt lösa papper med boknamn? Tänk om de hade slutat med Läsborgarmärket? Tänk om de inte skulle godkänna boken ”Löss!” den är ju ändå en småbarnsbok som han hade läst för E mest.

Men de vänliga damerna på affären godkände allt utan att fundera och berömde honom och gav honom ett märke. Så här glad blev han.

och här är märket:

Ja, jag är stolt. Stolt över att ha en så målinriktad son. En som övervinner sina egna hinder och läser på ändå. En som sätter mycket stort värde på sin införtjänade medalj. En som redan börjat på nästa bok och som tänker hämta sitt nästa märke så fort som möjligt. Ja, jag är stolt.