E har för vana att gå och lägga sig i de andra barnens sängar. Ibland ser de henne inte där och släcker och stänger dörren om henne och hon blir lite rädd. Imorse hörde jag henne ropa, när A gick ur sitt rum:

-A, A, det är mörkt! Jag ser inget!

Jag hör hur dörren öppnas igen och A klickar på lampan. Paus medan han går fram till sin säng och tittar ner på sin syster som fortfarande jämrar sig lite. Och sedan säger A, med oändligt tålamod och vänlighet:

-E, du ser inget för att du blundar. Öppna ögonen istället… Såja! NU ser du igen!