Idag var den stora dagen. Dags att bryta med en vana.

Ni vet hur det är. Man blir van vid sina vanor. Man har svårt att tänka sig livet utan dem. Man har ingen bild av hur man skall sluta med dem. Men idag var det dags.

Ibland måste man bara bryta rakt av.

En vana som jag haft – nästan utan uppehåll – varje dag i 25 månader. Och nu är det slut. Från ena dagen till den andra. Det var inte ens svårt. Jag bara vaknade på morgonen och var klar.

Javisst – jag kommer att återfalla. Om sisådär ett halvt år och sedan igen om – tja skall vi säga fyra år. Men det blir inte samma sak. För: tjugofem månader. Det är lång tid i sträck.

Men nu. Finito. Över.

Idag har jag ingen sjuåring längre. Jag har haft det – med några veckors uppehåll – sedan november 2010. Och nu är det över.  För den här gången iallafall.

Dagens nyblivna åttaåring är glad åt det hela. Han har längtat efter den här dagen. Han fyller (förstås) sist år i sin klass och det är tråkigt tycker han. Han skulle hellre ha velat födas i januari som det var tänkt. Jag förklarar för honom att då hade han gått i ettan och inte i tvåan och han fördjupar sig i bilder av vilket geni han hade varit då – hur alla lärare hade sagt ”Åh vad han är begåvad! Han skulle ju kunna gå i tvåan!”

Den begåvade börjar dagen tidigt som alltid. Han smyger ut i köket och tittar på paketskörden. Jag vet inte om han klämmer eller luktar eller bara kontemplerar tyst eftersom jag och nästan alla andra sunda människor sover klockan 4. Men jag vet att han motstått alla frestelser för varje paket är orört vid åtta när resten av oss spatserar in till frukosten.

S:s hjärtegoda natur genomsyrar alltid varje del av hans dag så hans presentöppning är full av vänlighet. ”Åh vilken fin! Den får du låna A!” ropar han när han öppnar Lego och ser på lillebror att han är lite avundsjuk. När han öppnar presenter med pengar i skriker han ”Nu skall jag köpa ett spel åt H!” Han gläds så mycket med E över hennes present att han glömmer bort att öppna sin nästa – och då skall man komma ihåg att han har väntat ivrigt i fyra timmar på sin pakethög.

Hans passionerade noggranhet får också idag då han direkt tar itu med en present: att gräva fram en egen dinosaurie – en liten en – ur en hårdlera. Med noggranna penseldrag sopar han bort den torkade leran tills ett dinosauriekranium börjar skönjas. ”Det här är ett så härligt äventyr!” ropar han ut över köksbordet.

Och att hitta så mycket glädje i en lerhög borde väl göra att du har lätt att hitta härliga äventyr överallt.

En bättre förutsättning för att vara en åttaåring är svårt att tänka sig.