Vi har varit insnöade hela dagen idag. Kraftig blåst och kraftigt snöfall.

Man kan ju reagera på lite olika sätt på det där. Jag tycker det är obehagligt – en instängdhetskänsla och vag allmän olust. E stortrivdes med att alla var tillsammans hela tiden.

H drog fram varenda pysselpinal hon hittade och vi har gjort julpyssel och julgodis och pepparkakor.

A röst vibrerade av återhållna lyckotårar när han sade ”Får jag alltså spela Nintendo? HELA DAGEN?!” och S sköt arga fåglar på skrockande grisar tills alla skrockande grisar var sprängda, krossade eller skjutna.

Och när kvällen kom och barnen gått och lagt sig och vi satt och diskuterade snöröjningsrelaterade saker i vardagsrummet reste sig M ungefär var femte minut och gick in till köket och var borta en stund. Vad gjorde han? Vad hade han drabbats av för underlig reaktion? Lyssnade han på vinden i skorstenen? Var han tvungen att kontrollera skafferibeståndet inför framtida insnöanden? Ville han titta ut genom köksfönstrena på vår uppfart? Nej. Så klart inte. Han gjorde det för honom mest naturliga i hela världen: Han gick till frysen och åt glass.

-Man blir så glassugen av snöstormar, sade han.

Och så kan man ju också reagera.

Det kanske är fullt normalt.

För vissa människor.

Kanske.