Konversation mellan mig och A i hallen imorse klockan 07:11:

jag: Hej A. Har du redan klätt på dig alla ytterkläderna?
A: Mm.
jag: Skall du gå ut och leka i snön?
A: Öh… Nä.
jag: Skall du bara stå här i hallen?
A: Öh… Ja.
jag: Hm… Aha! Är det för att du vill gå ut och titta på plogbilen?
A: Mamma! Jag är ingen bebis! Jag behöver inte gå ut och titta på plogbilen längre!
jag: Förlåt.
A: Jag vet att man kan se plogbilen från fönstret.
jag: OK.
A: Mamma! Jag vill bara stå här. OK?
jag: Men du kommer att bli svettig. Det är nästan en timma kvar tills vi skall åka.
A: Men jag är inte alls svettig (svettas).
jag: O… K…
A: OK då.

Låt oss nu gå ungefär tjugo minuter bakåt i tiden – till exakt den tidpunkten när A klär på sig på morgonen. Vi överlämnar då ordet till A själv som gärna ger goda råd till de mindre klädmedvetna kamraterna:

Kalsongerna – De bästa kalsongerna är blåa och har fotbollar på sig. Om det inte finns rena (jag har bara tre sådana par) kan man gärna göra ett försök att hoppa över kalsongerna. Jag menar – vem går och kollar att man har kalsonger på sig? Om man bortser från S alltså. Men han gör det bara för att han gillar att skvallra och man kan muta honom med att han får spela lite Nintendo Batman och då går det bra.

Strumporna – Strumpor skall inte gå för högt upp på benen. För då finns det risk att de fastnar i saker och det vill man inte. De bästa strumporna täcker bara undersidan av foten och översidan av foten och sedan inget mer. Det finns sådana strumpor i en speciell sommarlåda i förrådet. Där kan man gå och ta. Låt ingen se dig. Smyg som en skugga. Bäst är att ta de gråa för de ser lite lite ut som vanliga vinterstrumpor. Fast kortare förstås. Tack och lov.

Tröjan – bäst är förstås ett linne. Inget klädesplagg säger ”varm sommardag” som ett linne, det tror jag att vi alla kan vara överens om. Och vem vill inte tänka på de varma sommardagarna? Linnet får gärna vara rött och ha en bild på Spindelmannen/Blixten McQueen/Angry Birds/Star Wars/annat av samma slag men om det inte går går det mesta bra. I nödfall kan en kortärmad t-shirt gå bra. Kom ihåg: ju mindre ärm desto lyckligare grabb.

Byxorna – måste vara korta. Får absolut inte gå längre än till strax under knät. Man kan snava på för långa byxor nämligen och det vill man undvika. Shorts är det säkraste valet.

Midjan – men grejen är att shorts ofta har resår i midjan. Det bästa är en dragsko eller ett bälte så man kan dra åt det riktigt riktigt hårt. Helst skall man få lite svårt att dra djupa andetag – då vet man att det är ungefär lagom hårt åtdraget.

Sisådär. Nu gäller det bara att snabbt kränga på sig overallen – och kanske kängorna – så att ingen vuxen ser de här fina modedetaljerna. De är nämligen inte emottagliga för nya idéer. De är hopplösa. De tycker nämligen att byxor skall vara långa så man eventuellt riskerar att snubbla – att vintertröjor skall ha långa ärmar och vara otäckt tjocka – att strumpor skall gå upp till låret typ och att man måste ha kalsonger. Vuxna är bara för gamla!

Och – då var vi tillbaka i tiden till hallsamtalet. Klockan är nu 07:13. Och vad tror du kära bloggläsare? Klarade han sig undan granskningen? Kunde han gå till skolan i sitt eget utvalda klädstatement eller fick han lov att lyssna till konventionens trista röst och klä sig som andra tycker att han skall?

Tja.

Gissa.