Vi dansar runt granen. Eller nåja. Vi klär den. Men det är som en dans.

Det är inte alls samma sak som att det går som en dans för övrigt.

Det är som en dans för att det finns steg – mönster – vändningar – koreografi.

Dansen börjar ett par dagar innan när vi långsamt börjar ta in granen. Vi bor ju så lyckligt till att vi har granar på vår mark så det är bara att gå ut och välja en. Sedan måste den tas in långsamt och stegvis enligt speciellt frycklundskt regelverk som jag bara är ingift i och därför inte fullt kvalificerad att förstå. Men det är många viktiga fastlagda steg innan man till sist får plocka in granen i vardagsrummet.

Och då måste man börja med att dammsuga. Logiker vänder sig måhända mot detta beslut eftersom det är bättre att dammsuga efteråt när man får med de tappade barren – men min man säger: ”varför inte slösa på nöjena? Det är jul. Man får göra både och!” Och då får han väl göra det då.

Sedan bärs lådorna fram och själva turerna i dansen börjar.

1: Barn öppnar lådor och sprider ut julgransprydnader.

2: E (för dagen i Luciautstyrsel) snattar tomtar och går och placerar ut på i sitt tycke strategiska ställen.

3: H  börjar hänga julgransprydnader så att det skall se snyggt ut.

4: A börjar hänga julgransprydnader för att inspirera till givmildhet.

5: S börjar hänga julgransprydnader så att det skall gå så fort som möjligt.

6: E börjar hänga julgransprydnader enligt ett eget intuitivt system.

7. Förmaningar från föräldrar.

8: Da capo al fine

Dansen slutar med det högtidliga nerbärandet av tomma kartonger i källaren (A: Åh! Kan pappa bära ner ALLA kartongerna på en gång? Han måste vara världens starkaste man! Vi bar ju upp dem en och en!)

Barnen älskar julgransklädningen för att den talar om att det snart kommer att ligga paket där paket till dem paket med outtalade löften. Och jag älskar den för att det är ett tillfälle att ta fram och titta på allt pyssel från alla olika år. Jag blir helt rörd över en målad träängel som det står H på och sedan ”2005”. Och det finns till och med små trätomtar som det står Charlotte på och sedan ”1971”. Julgransprydnader som vi fått av olika släktingar och minnena som hör ihop med dem.

Det är en dans med släktingar, döda och levande. En dans med turer från när jag var liten och förväntansfull. En dans med turer från när våra små barn var mindre ändå. En dans med framtiden – om några år kommer jag att bli fånig och sentimental av allt som det står E på och sedan ”2012”. Och om ytterligare några år kommer H att bli generad över allt som det står H 2005 på.

Da capo al fine.