jag: Jag träffade Y idag.

M: Jaha. Var det bra?

jag: (entusiastiskt) Ja! Jättebra! Vi kom på massor med roliga skämt!

M: (med en skarpt kontrasterande icke-entusiasm) Ah. Jaha.

jag: De var SUPERKUL. Vi trillade nästan ner för rulltrappan.

M: Så ni sågs på Åhlens.

jag: Japp. (väntar)

M: (säger inget)

jag: (väntar och väntar)

M: (vänder blad i tidningen)

jag: Vill du inte höra skämten då?

M: (med exakt samma tonfall som han använder gentemot telefonförsäljare) Eh… jag sitter och äter middag just nu men…

jag: Vi pratar inte på telefon! Jag kan se dig!

M: OK.

jag: Så vill du höra skämten?

M: (efter att ha tittat på mig och sedan tittat lite på vårat tak ett tag) ….Jättegärna (fortsätter läsa tidningen)

jag: OK. OK. Så här var det. Hon sade att hon hade spelat Hänga gubbe med sin dotter hela dagen igår och att det var så jobbigt eftersom dottern stavade fel till en massa ord och det blev svårt att gissa. Och då sade jag ”Oppa is Hangman style” och så tyckte vi att det var jätteroligt.

M: (med samma entusiasm som uppstår i hans blick när han tittar på elräkningen) Mm.

jag: Och sedan fortsatte jag att berätta om när S skulle spela Hänga gubbe och när det såg ut som att gubben skulle bli hängd så tyckte S synd om honom och tyckte att vi skulle ”hoppa den biten” med hängandet. Och då sade hon ”Hoppa is Hangman style” och det var ju förstås också väldigt roligt.

M: (med en ryckning i mungipan som vissa skulle kunna tolka som en antydan till ett leende) Mhmm.

jag: Och så pratade vi om jullovet och hon skulle ner till Göteborg och titta på Galenskaparna och After shaves show. Och då tittade vi på varandra och bara ”Oppa is Säng-Säng style!” och så garvade vi som sagt så vi höll på att trilla ner för rulltrappan.

M: OK.

jag: Och sedan – (avbryter mig)

M: Sedan?

jag: Sedan trillade jag faktiskt ner för rulltrappan.

Och DÅ garvar han. Hans skratt är ett sådant där härligt hjärtligt hälsosamt förlänga-livet-skratt som börjar nere vid tårna och sprider sig långsamt genom hela kroppen. Det är smittsamt och bekymmerslöst – ett riktigt toppenskratt av högsta klass helt enkelt. Tja. Alltså. Om man bortser från att det kom sig av att jag halkade och eventuellt faktiskt kunde ha slagit mig. Och inte verkar han ha dåligt samvete heller. Nej – ett toppenglatt skrattande samvete är allt han har i den vägen.

jag: Jag visste väl att jag skulle få dig att skratta.

M: Du får mig att skratta mycket oftare än du tror.

Hm. Hmpf. Oppa is Hehe style.