S kommer in efter snöleken med kontemplativa funderingar.

-Jag tror att Ansgar också leker med snön men innan den har fallit liksom. När den är kvar i molnen. Då gör han och de andra änglarna kojor och grejer.

-Cool idé, säger jag. Så du leker med begagnad snö liksom.

-Jaa… kanske med exakt samma snö också.

-Ja, vem vet.

-Alltså jag har kommit på vad Ansgar kan ge mig i julklapp.

-OK.

-Han kanske kan SKRIVA med molnen.

-?

-Jo alltså han kanske kan skriva ALLA DÖDA HÄLSAR så vet vi att de tänker på oss. Farmor och Ville och Frodo och Ansgar och alla andra som andra känner som har dött. Smart va? På julafton. Så skulle ALLA fatta.

-Jättesmart.

-Fast bara folk i Sverige förstås. Han kanske kunde skriva på engelska.

-Mm.

-MERRY CHRISTMAS kan han skriva då.

-Fast det betyder inte EXAKT samma sak som ALLA DÖDA HÄLSAR.

-Nej men man fattar ju. Om det står något uppe bland molnen så fattar man ju att alla döda hälsar. Eller hur mamma? Det fattar man ju då. Och det vore ju ashäftigt. Men det dumma är att jag inte vet vad jag skall ge Ansgar i julklapp. Jag kan köpa ett spel åt honom. Men jag vet inte hur jag skall skicka upp det.

-Nä, det är svårt. Men snällt tänkt av dig.

-Jaa.. Fast det är klart att jag kan ju ge honom i julklapp att ta hand om hans småsyskon. Det skulle han nog gilla.

-Ja det skulle han. Ja. Det skulle han.

Han äter upp sin clementin och rusar ut igen. Och snön ligger djup därute. Men inte lika djup som S.