Det finns en grupp människor som helt enkelt inte finner sig tillrätta ute på nätet. Där andra läser om sina favoritartister, kollar facebook och går till banken så driver dessa människor omkring i en tomhet. De känns igen på sin glasartade blick och sin längtan efter mening, sin alltför sällan tillgodosedda aptit på kultur. Och inte vilken kultur som helst.

Det är de människor som suktar och trängtar efter älgpoesi. Eller – för att specificera lite mer – efter älgpoesi på nätet. Och tänk efter. Känner du inte själv att lite mer älgpoesi skulle kunna göra internet till en bättre plats? En plats där vi alla får känna oss hemma – en plats där både du och jag och älgfantasterna inom oss kan känna oss trygga – sedda – omhuldade?

Jo. Det är klart att du känner så. Nu när du tänker på saken.

Men det finns människor som utan att uppmanas att tänka på saken känner denna instinktiva kulturella uråldriga längtan. Och ett par gånger om året tar den här bloggen sitt ansvar för att dessa människor skall få känna sig lite mer hemtama ute på det annars så ogästvänliga nätet.

Bloggen fick upp ögonen för detta i samband med ett blogginlägg som bloggens bror gjorde för några år sedan. Bloggens andra bror bidrog då med den första älgdikten och sedan dess har den här bloggen tagit på sig att ett par gånger om året ge sig in i den ärofyllda kampen för att göra internet mer älgpoesivänligt.

Idag är en sådan gång.

När slädarnas medar slinter
vad tänker väl älgen på då?
Lätt störd i sin vandring en vinter
hon suckade lätt och sa så:

”De mänskor som rider på drivor
med bjällerklang och ”mera jul”
och kör alla julens små skivor
de tror att de har riktigt kul

Men då har de inte en aning
om grundläggande grammatik
de tänker ju inte på stavning
nej blott uppå nöjen och slikt

När slädarnas medar slinter
och de ropar ”mer jul” och så
de vet ej att det slinter inte
om de stavar julen med ”h”

och sätter dem flinkt under släden
för då blir den nog mer stabil
kan smidigt försvinna bland träden”
ja så tänker älgar med stil.