Lördagsidyll


Barnen har lagt sig. Trots att de ännu inte somnat brer ron ut sina vida vingar om hushållet. Allt är stilla – allt är frid – allt är idyll. Ni vet: precis som innan det första mordet i vilken deckare som helst.

M och jag sitter vid datorerna och småpratar lite med varandra när han plötsligt får ett sms. Han kollar sin mobil och blir plötsligt extremt upprörd och förvirrad.

-Öh — eh — jag har fått ett sms som inte kan vara till mig, säger han nervöst. Det kan absolut inte vara till mig. Det måste vara felskickat. Det måste – just det: det måste vara till någon annan. Någon helt annan. Det kan inte vara till mig.

Det där låter ju otroligt spännande. Och det är det uppenbarligen också: alltför spännande för min make.

-Det är bara från ett random nummer, förklarar han. Det står inget namn eller något så det är inte från någon jag känner. Jag vet inte varför jag har fått det. Det måste vara fel! Du måste tro att –

Jag tar hans telefon och läser: ”Jag vill krama dig. Nu!”

Jag tittar från mobilens display till hans svettiga panna och sedan tillbaka till mobilen. Han börjar återigen förneka all kännedom om sensuella möten i lönndom.

-Älskling, säger jag, med lika mycket betoning på båda stavelserna. Älskling. Du är en riktig idiot.

-Nejnejnejnejnejnej, säger han: Det är inte jag. Det är inte till mig. Det är till någon annan. Jag lovar. Det är inte till…

-Älskling – jag känner igen numret.

-Va?! Nej! Det är inte möjligt! Det kan inte vara  –

-Älskling. Det är H:s nummer. Hon ligger inne i sitt rum och vill ha en godnattkram. Kolla. Jag har fått samma sms. Från samma nummer. Det är från H.

Svetten försvinner från M:s ansikte som om den aldrig hade funnits där.

-Aha. Jag går och kramar henne då.

-Gör du det.

När han kommer tillbaka ger jag honom tillbaka hans telefon. Jag har lagt in H:s nummer åt honom. Allt för att han inte skall få en hjärtattack nästa gång hon bestämmer sig för att skicka ”Jag längtar efter dig” och glömmer att underteckna. Jag har skickat ett eget sms till honom också. Han ser det. Han svarar snabbt tillbaka: ”OK.”

Och  nu måste jag bedöma om det var ett bra svar eller ett dåligt svar. Sms:et jag skickade till honom löd nämligen ”Om du någonsin tänker ha en utomäktenskaplig affär tror jag det är bäst att jag sköter om själva organiserandet av den.”

”OK.” Hmm. Vad varje lydig äkta man alltid bör svara på alla sms. Men – öh – går det inte att tolka på ett något tvetydigt sätt i detta fall? Jag tittar på M. Han ler misstänkt lyckligt.

-Skrev du ”OK” för att jag skulle undra vad du menade?

-Jag tyckte att du också kunde få ett sms att fundera lite över ikväll.

Jaja. OK då.

Där fick han faktiskt till det.


9 svar till “Lördagsidyll”

  1. Haha, lysande! Kan väl hålla med om att det där ”OK” kanske inte är riktigt rätt svar… men då vet du ju i alla fall. 😉