Om två dagar firar M och jag tolvårsjubileum tillsammans. Tolv år. Dussinet jämt.

Och här sitter jag mitt i natten vid mina sysslor och funderar över om de här tolv åren har lärt mig något. Något om hur man passar ihop. Något om hur man egentligen hittar rätt partner. Och.. Jo. Ett och annat har jag nog lärt mig.

Ni vet hur det är. De säger att det är viktigt att hålla romantiken levande. Folk tycker att det skall vara månsken och frierier och poesi och uppskattning. Ni vet: romantik.

Men sånt är egentligen inte alls nödvändigt.

Passar man ihop så passar man ihop. Det behövs inget tjafs. Ingen inkänning. Inga intriger, inga känslosamheter. Inte långa diskussioner eller utsvävningar av något slag. Det enda som behövs är att man hör ihop. Resten löser sig.

Jag kan förenkla det ännu mer. Det handlar bara om utseendet. Japp. ENBART om utseendet.

Man vet att man har hitat rätt partner för att utseendet stämmer. Sedan rullas man ihop med varandra och läggs i rätt garderob.

Japp. Jag sade ju det. Jag har sorterat strumpor i snart tolv år. Ett och annat har man ju lärt sig.