-H:s overall har gått sönder på knäna. (H har för övrigt också gått sönder på knäna. Som av en märklig slump skedde det samtidigt och på exakt samma ställe. Exakt samma ställe på knäna och exakt samma ställe på skridskoplanen).

-Blixtlåset i A:s vänsterkänga har gått sönder. Det beror på ”ett experiment som handlade om olika sorters sprängämnen som skurkar kan anfalla superhjältar med”.

-E har vuxit ur sina raggsockar. Det är sant. Man kan växa ur raggsockar. Bara för att du aldrig växer ur dina.

-S har bytt favoritfärg och kan därför inte ha sin mössa längre eftersom den skickar signaler som han inte kan skicka ut längre (den var ljust turkos med en gul nia på).

-A:s långkalsonger har försvunnit på fritids någonstans.

-E har utvecklat någon slags antimateria till kardborreband och sedan kletat in det på sina kardborreband på skorna. Resultat: inga kardborreband på skorna.

-H:s överdragsbyxor har gått sönder genom att dragkedjepluppen ligger någonstans mellan skolan och hemmet på en åker. Nej du vet inte varför och inte jag heller.

-S har också vuxit ur kapuschongen på sin overall. Eller kanske inte vuxit ur. Vuxit från? Vuxit ner ur? Vuxit inom? Så här: När vi klippte håret på honom så klippte vi ju närmare 4 cm och avsaknaden av just dessa yttersta 4 cm gör att kapuschongen inte sitter som den skall utan är lös och otäck runt öronen.

 

Alltså för mig är det här extremt tydliga tecken.

Det är dags för vår.

Jag säger bara det.

Kläderna har talat.